glasssstrut

Bloggen är nedlagd!
Om du inte förstått det än alltså.


Hälsningar Erika i page.

Så här ser det ut på uppfarten till mitt hus. En liten Corgie som ligger och sover. Alltid. Ja, nästan alltid. Hon var inte riktigt lycklig över att bli fotad idag, den lilla stjärnan.



Var ute och gick efter arbetet. OJJJJ OJJ OJ Vad jag har blivit vuxen som gått och skaffat arbete.
Iallafall, på min promenad i skogen träffade jag Herr och Fru Midsommarblomster. Dom hade mycket skvaller att avslöja. Men jag hade inte riktigt tid så jag knäppte ett kort och sprang därifrån. Men visst se man vem som är Herr och vilken som är Fru? Jag gör det iallafall.



En bild från en del av hästhagen. Är det inte underbart med hagar som är så stora att man knappt ser stängslet?



Mixtrade lite med förgrund/bakgrund. Gissa vad som hände när jag tog den här bliden? Jag blev biten! Av en mygga! Mitt i handen! Så nu har jag ett myggbett mitt i handen! Mycket olägligt. Och olämpligt. Och obra.

Idag satte jag plant, tro det eller ej. Det gick okej! Till en början...
Jag skulle ju då bära ut all plant var det sagt, men då hade pappa bestämt dig för att köra ut alltihop med jordbrukaren i stället. Och nu så här i efterhand; Vad tänkte han med! Tänkte han låta mig bära ut alla de kasetterna - för hand!! Fatta hur långt det var! Först, precis bredvid vägen började hyget, som jag trodde vi skulle vara på. nerför värsta backen, över hela hygget, iväg längs en liten väg, knappt en basväg. Och där bortanför låg då det här lilla hygget på ungefär ett hektar. Tänkte han låta mig släpa på alla de kasetterna??
Vad ska jag säga. Typ inget. Jag är stum!
Hur som helst, jag behövde alltså inte bära alla de där kasetterna. Thank you lord!
Så då var det alltså bara att sätta ner alla dessa små bäbisträd i marken.
Tog ett tag innan jag fått in snitsen och insett att plantorna ville bo där det var markberett, inte vid sidan om. Och röret jag hade var väldigt smalt, så alla plantor fastanade i röret så jag fick slå och banka på det för att få platorna att röra sig. Ibland vavr jag så pedant-noga att jag gjorde hål med röret och därefter planterade trädet för hand. Det är sant! Att jag sedan råkade trampa på en del av dessa små träd kanske ska lämnas onämt. Men nu blev det ju inte så.
Dessutom var det stenigt. Över hela hygget fanns det en sträcka på ca fem-sju meter där jag inte behövde göra om hålet 4-5 gånger. Ibland kom jag på mig själv med att stå och hoppa på piggen på det där jävla röret för att få ner det i marken. Ungefär som man hoppar på en sån där hoppstylta, ni vet? Samtidigt som jag svor för mig själv, myggorna bet mig över hela kroppen och jag blev alldeles svettig av mitt raseriutbrott.
Myggen ja, det var TON av mygg. Dom tyckte särskillt mycket om min högra axel. Där bet dom mig flera, flera gånger.
Så småning om fick jag tillfälle att gå ner till traktorn igne och byta mitt smala, smala rör mot ett tjockare. Och gissa vad? Det vägde TON. Men nu behövde jag iallafall inte plantsätta för hand. och jag behvöde inte slita sönder topparna på träden i desperata försök att få upp dom ur röret igen. Bra det.  
När sedan det där hygget var klart och jag tänkte ÄNTLIGEN! Så var det ju några kasetter kvar. Äh, tänkte jag. De träden kan väl bo i sina lådor. Men inte då! Då skulle ju hela det andra hygget - Det STORA hygget planteras!!
Jag som tyckt att det gått så bra att plantera... Så var det ett hygge till? I'm just like, WHAT!?
Och så var det bara att bita ihop och tugga vidare.
Men det hygget var förvisso större, men det var inte lika stenigt. Så småningom var alla kasetter tomma och vi kunde åka hem till gården där mamma hade lagat middag, köpt en tvättmaskin och plockat dill.
Sedan lite akrobatik på gräsmattan, se på film och nu sitta här. Väntar på allt och ingenting. Kroppen gör ont och huvudet är trött. Förut tänkte jag; Jamen shit va bra det går att sätta plant! Nu tänker jag; Aldrig mer... Aldrig mer!
Men det lär nog bli mer.

(BTW; ser inte jag ut att tänka på bilden ovan ; Who are you looking at? Are you looking at me? Jag ska bita huvudet av dig!) Jag vet att den blev väldigt suddig. Och det har jag blivit på de senaste egopixen som blivit. JAG TROR ATT JAG BÖRJAR FÖRSVINNA.
 

jag tynar helt enkelt bort...

Ju mer jag ser, ju mer de försöker lära mig
Desto mindre förstår jag
Desto mer vill jag bara iväg härifrån

Visst är det sommarlov och jag är fri från skolan i tio veckor, ändå ligger ångesten som ett täcke över mig. Vaknar om nätterna och undrar vad jag ska ta mig till för att få slippa därifrån. Vad nu? tänker ni. Du är ju inte där! Du har ju sommarlov! Men ändå är jag kvar där. Huvudet är där. Tankarna snurrar kring allt som har med skolan att göra. Jag blir aldrig fri.

Alla tvång och måsten finns fortfarande kvar under sommaren, tack vare mitt otroliga läshuvud - som inte ens kan få in hur det där med tillämpningar på exponentialekvationer fungerar. Det räcker tydligen inte med att kunna uttala det...



The more I see the less I know
The more I like to let it go...

RED HOT CHILI PEPPERS - SNOW (HEY OH)

Kärlek!

Okej, jag tycker synd om de som måste plantsätta  om sommrarna, verkar ju vara värsta skitgörat alltså. Men bra betalt ska det tydligen vara iallafall. Det är ju en tröst.
De höll på att plansätta något hygga här i närheten, min familj alltså. Jag behövde inte plantsätta då, av någon anledning. Kanske var jag bortrest. Och nu är det dags igen... Och nu måste jag vara med!! Fatta! Jag kommer att DÖ allvarligt. Tror jag. Eller det kan ju gå bra. Jag vet inte! Jag ska bära fram alla kasetter iallafall till övriga familjen som ska sätta. Sedan ska jag hjälpa till.
 OCH JAG FÅR INTE ENS BETALT.  Inte coolt. Eller hur ensamma hunden med självlysande ögon?

Idag blir Annika myndig! o.0

Så här dum i huvet var jag

Kvällen började med grillning på stranden i Långviksmon.

 Girls just wanna have fun right??
 

  Med Kajsa,  Veronica,  Sofia    och Jag

    Det var en jättefin kväll, as you can see xP

nu har jag varit ute och gått utan att möta en älg. det var najs. sprang en himla massa också. så jag borde stretcha. egentligen. men orka. lixom... Nu ska jag äta middag också. orkakar. inte. och vadå. Jag klarade teorin. var inte ens nervös. konstigt. eller jag var nervös då jag skulle trycka på [rätta] knappen. skitnervös. sen var jag godkänd. det var najs. uppkörningnden tioende. palla.

Jag lömde fråga mamma hvilken tid vi åker härifrån imorgon. Och nu har hon gått och lagt sig. Jag har inte hjärta att gå och väcka henne bara för att få den informationen. Det var illa nog när jag var tvungen att väcka Cheritra och Corona igårkväll för att ta av dem deras täcken. De låg ner båda två och var så trötta, så trötta. Också kommer jag, lilla, jobbiga matte och bestämmer att de måste kliva upp bara för att ta av dem deras täcken. De tyckte jag var lite jobbig faktikst...

Nej, lika bra jag kliver upp klockan sex. Det kan väl ändå inte vara för sent?


Cheritra OX u. Coppelia e. Casino
Cheritras Corona OX u. Cheritra e. Wadim PL

idag gjorde jag lite teori på datorn. det gick åt hell. verkligen åt hell. jag kommer inte att klara g på provet. det är ett faktum.
idag var jag ute och gick i skogen igen. uppäten av mygg. igen. red en liten sväng med santo på förmiddagen också. riktigt kallt. Också har jag städat idag. riktigt trist, sådär som det brukar vara att städa. och jag vågade inte göra det roligare genom att sjunga opera. det härjar av folk här.
tiger var tydligen nära döden inat.. tiger är min kissekatt. mamma hade haft en mardröm att carrie blivit uppäten av en björn, och jag drömde att cheritra och corona höll på att drunkna. riktiga signs alltså. enda skillnaden mellan mig och mamma var att hon gick upp och kolla så att allt var som det skulle. jag somnade om. allt var inte som det skulle. tiger var i slagsmål med en räv.
ja, ni hörde rätt. tiger har en tendens att börja slåss med rävar, det har hänt förut. fullt med katthår, rävhår och blod på gräsmattan. han har hittils överlevt allt ganska bra, undra bara hur många av hans nio liv han har kvar?
Hunden chicko hade för vana att slåss med grävlingar och på så vis slå ut tänder. våra djur är så brutala...
Iallafall. Igår kväll när jag vid elva-halv tolv gick ut för att plocka lite smarriga maskrosblad till chinchillan teddy (jag vet inte varför jag väljer att nämna alla vid namn i detta inlägg, det bara blir så). Jag gick upp till hästhagen ovanför huset och plockade och plockade. Så kände jag det där som brukar beskrivas i böcker; jag var inte ensam... Jag rätade på ryggen och vände mig om. tvärs över hagen satt en räv. han bara satt där och råstirrade på mig. "hejsan lilla rävis-sötnos" började jag prata med bäbisröst, ja- jag har för vana att prata med helt okända, otama rävisar. men den satt så stilla så jag började tänka att det inte alls var en räv, utan att det var något ljusbrunt bara. började gå framåt, mot den. och då blev den ju rädd för stora, farliga Erika och sprang iväg. Tiger satt på andra sidan gården, nära höladan. jag lockade på honom när jag gick in, men han skulle inte med. tjurskalle, tänkte jag och gick in. jag skulle ha sprungit å hämtat honom inser jag nu. men men. man är alltid smartas efteråt tyvärr... Så inatt får Tiger sova inne. han är redan inlåst. bara inte någon är och släpper ut honom...

För övrigt är Tiger världens goaste kisskemiss.



The cat and the aquarium

Alltså, imorgonförmiddag flyger jag till Stockholm och kommer hem på lördag eftermiddag. Är det överdrivet att ta med sig dessa kläder:
 (6 par byxor, två par leggins, 3 par skor, en bikini, en regnjacka, 11 tröjor/linnen/whatever, 3 koftor, en väst och en klänning).

Plus dessa väskor:

plus foppisar, vita tygskor och adidasjacka. Frågetecken

För övrigt älskar jag att packa. Tror att det beror på känslan av att få lämna allt bakom sig och ge sig av, mot nya mål.